Jag har alltid tyckt om att ha det rent, fint och ordningsamt runtikring mig, ja man skulle kunna kalla mig för ett smärre kontrollfreak, för det är vad jag är. Men motsägelsefullt nog har jag också alltid älskar prylar, små, stora, annorlunda saker, helst med kulturella och lite absurda inslag så som afrikanska masker, tavlor med mystiska ansikten, skulpturer av kroppar, abstrakta ting eller också bara rent plotter. Elefanter har jag länge haft en slags mani för, och ljus. Indiska är en av mina absoluta favoritbutiker.
Jag har flyttat runt en del, vilket också medfört att saker gått sönder, kommit bort eller blivit bortrövat av små snikna ex, jag kan ha suttit och snyftat många gånger efter den där borttappade vasen eller det skulpterade huvudet jag hade i källaren (?!)
Jag hade alltså prylar i källaren och på vinden, för de fick inte plats hemma. Vad är det om inte orättvist och otacksamt mot alla fina saker som borde få en huvudplats, om inte i mitt hjärta så i mitt hem. Därför har jag nu, efter många duster fram och tillbaka, pengabekymmer och utrensningar i rent raseri, fått för mig att även sparsamt uppskatta prylar. Varje sak som nu har fått en plats hemma, får nu möjligheten att glänsa, synas stolt där den är, inte gömmas undan i en bokhylla eller på en kall vind.
De gör mitt hem, men på en enkelt vis, inte genom att trängas. Och varje ting är en representation av min personlighet, inte lika komplicerad och rörig som den en gång varit, trots fortfarande varierande och färgrik,..Avskalat, smakfullt men verkligen inte stelt, utan enkelt. Jag vill vara enkel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar