Om man betalar tvåtusen för en liten fotölj så borde det väl spela roll hur den är tillverkad?

I en artikel i DN skriver man om såkallat "Slow living" och utnyttjandet av sådant som annars skulle ha slängts till att istället bli nya ting. Saker som får liv på nytt, till och med koskit skapar värde i inredningsutopia.  En designer menar på att (Maria Westerbergs som utformat stolen: ”T-shirt chair”, en rätt så nyckfull idé) människor inte orkar bry sig om tillverkningsförloppen hos möbler. Jag håller inte riktigt med, jag tror att majoriteten av människor idag som köper möbler, framförallt när det kostar en del, är mer medvetna om vad de betalar för än vad marknaden tror. Det är genom konsumenternas efterfrågan på miljövänliga produkter som har gjort att den marknaden har kunnat växa till sig. har jag fel? Självklart underlättar företagen för sina köpare att märka sina produkter med kända miljö och hållbarhetsmärkningar, till exempel som "Svanen" som nämns i artikeln . Men jag tror vi måste släppa tanken på att människor är "slappa"och "lata" och byta ut till "effektiva & medvetna". Men det kanske bara är jag, som har lite större hopp om mänsklighetens förnuft (?) och istället för att köp 100 onödiga plastprylar på Ikea kanske sparar pengarna till ett unikt bord gjort på återvunnet gummi från gamla bildäck, som går att skryta lite om.

"När den sista fisken är uppfiskad, och det sista trädet nedhugget, först då ska den vite mannen förstå att man inte kan äta pengar."

Ett inte lika enkelt inlägg...

Jag skriver som ni säkert redan vet en uppsats om skog. Mer i detalj handlar det om att granska en certifiering för hållbart skogsbruk i Sverige. Jag har med tiden både fått ett starkare intresse för skogen och alla dess värden och även blivit insatt en hel del i de konflikter som ibland uppstår. Men nog om det, för det jag i egentligen vill prata om är en rädsla. Rädslan för att konflikter inte kommer att lösas eller lösningar inte kommer att finnas, förrän det är försent för att ens försöka.

Jag har följt en utredning och debatt kring en väldigt skyddsvärd skog, nämligen Änokdeltat. Den hotas idag av att till stor del avverkas, trots att flera större områden där idag är märkta biotopskydd. Skogsstyrelsen starkaste argument för att inte skydda hela skogsområdet är att det är ett allt för stort område för att kunna skydda hela, något som klart och tydligt står i lagstiftningen. Men det är tydligen inte lika tydligt att värdefulla arter kräver stora sammanhängade områden för att de trivas, eller att fjällnära skog ska skyddas. Utan staten tjänar helt enkelt inte på att spara skogen. Denna skog skulle kunna klassas som ett världsarv, en betydelsefull del av den enda riktiga "vildmark" som överhuvudtaget finns kvar i de nordligare delarna i världen. Men icke.

Jag ska vara helt ärlig och säga, att jag ibland kan förstå kompromisser, att vi lever i en värld som till mestadels byggs på, förlåt, ingrodd kapitalism. Därför blir det svårt att spara på allt, lägga undan det till framtidens tokstollar istället, och hoppas att de kan uppföra sig bättre i sandlådekonflikten. Vissa saker måste få ta plats och värna en ekonomisk välfärd. Men varför ta från något av de finaste och möjligen ett av de allra värdefullaste områden som finns kvar i landet? Hur tänkte dem då?

Mer om debatten finns bland annat på Miljöaktuellts hemsida.

Ett sätt att få tänka efter

Klimatkontot är ett litet tips på en lätt beräkningsmodell för hushållets energiförbrukning. Sidan innehåller också smartfakta för den som vill veta lite mer om världens koldioxidförbrukning. 

Inte helt oväntat är att min vattenförbrukning alldeles för hög, något som min passion för att sitta och filosofera i duschen, synd nog, svarar rätt bra för. Intressant nog skulle generellt sätt världens befolkning minska sitt koldioxidutsläpp till hälften om de levde som jag och min pojkvän, en klapp på axeln för det.

Att lyxinpacka tillvaron

Jag kan ibland må ganska sådär, framförallt när man som student på sluttampen har ett rätt så föga varierande dagsschema. Det vill säga: Morgonstund-frukost--uppsats-springa-lunch-uppsats-mat-promenad-film-sova. För mig är att springa en av de få guldklimpar jag får. Det är självklart inte tråkigt att skriva uppsats om ett av de intressantaste ämnena man vet (Skog) men som sagt, det är också i princip det enda som händer just nu. För att väcka mina sinnen och pressa fram all den energi som ligger gömd långt innanför alla mastiga tankar som flyger omkring kan det ibland behövas lite hjälp. Ett tips är att lyxrelaxa. Ja att slappna av låter troligen inte som den bästa medicinen mot trötthet, men detta är bland det bästa jag vet. Jag citronboostar mig själv. Men istället för att köpa massa onödigt dyra produkter i lyxförpackning, så ligger det otroligt värdefulla källor i matförrådet och bara väntar. Här kommer några tips på effektiva minikurer:

Bra att ha hemma
Citron
Lime
Gurka
Sparris
Rosmarin
Mald ingefära
Kanel
Citrongräs
Havssalt
Farinsocker
Honung
Olivolja
Eterisk citronolja
Eterisk lavendelolja

Väckande ångbad för ansiktet
5 droppar eterisk citronolja
ca 6 skivor färska citronskivor
Skål med hett vatten
Rosmarin
(Då den svalnat är den även perfekt att smörja över kroppen efter en sval dusch)

Kroppspolering som rensar
2 msk socker
2 msk gyllenbrunt socker
4 msk honung
2 tsk citron/limesaft eller både och
1 tsk mald ingefära
1/2 tsk mald kanel

Bra ledord: Andas, spring och tänk i gröna toner...

En snabbt, nyttigt & enkelt mellanmål

Jag älskar Renée Voltaires produkter. Inte för att det är något särskilt med dem, utan tvärtom, de är rätt simpla. Och en fröjd för ögat. Som ätbara prydnader.  Med tanke på vad en liten förpackning med kex eller torkad frukt kan kosta blir det inte allt för ofta jag kostar på mig något. Men denna lilla ask, men sex små portionspåsar med frystorkad Misosoppa är helt enkelt suveränt. Och mättande. ca 57 kr på de flesta Coop Forum eller på nätbutiker.  

I enkelhetens namn.

Jag har alltid tyckt om att ha det rent, fint och ordningsamt runtikring mig, ja man skulle kunna kalla mig för ett smärre kontrollfreak, för det är vad jag är. Men motsägelsefullt nog har jag också alltid älskar prylar, små, stora, annorlunda saker, helst med kulturella och lite absurda inslag så som afrikanska masker, tavlor med mystiska ansikten, skulpturer av kroppar, abstrakta ting eller också bara rent plotter. Elefanter har jag länge haft en slags mani för, och ljus. Indiska är en av mina absoluta favoritbutiker.
   Jag har flyttat runt en del, vilket också medfört att saker gått sönder, kommit bort eller blivit bortrövat av små snikna ex, jag kan ha suttit och snyftat många gånger efter den där borttappade vasen eller det skulpterade huvudet jag hade i källaren (?!)
   Jag hade alltså prylar i källaren och på vinden, för de fick inte plats hemma. Vad är det om inte orättvist och otacksamt mot alla fina saker som borde få en huvudplats, om inte i mitt hjärta så i mitt hem. Därför har jag nu, efter många duster fram och tillbaka, pengabekymmer och utrensningar i rent raseri, fått för mig att även sparsamt uppskatta prylar. Varje sak som nu har fått en plats hemma, får nu möjligheten att glänsa, synas stolt där den är, inte gömmas undan i en bokhylla eller på en kall vind.
   De gör mitt hem, men på en enkelt vis, inte genom  att trängas. Och varje ting är en representation av min personlighet, inte lika komplicerad och rörig som den en gång varit, trots fortfarande varierande och färgrik,..Avskalat, smakfullt men verkligen inte stelt, utan enkelt. Jag vill vara enkel.

Sure im crazy. Crazy they call me. Crazy in love. Like the wind. The impossible will take a little...

En blogg om att leva med enkelhet och finess. Med kärlek och ömsinthet till tillvaron och de resurser som den så tacksamt bidrar till. Om att spara, se över, tugga ordentligt och länge, känna smaken. Istället för att kasta så gör jag om, ger bort eller byter. Jag försöker att mer leva som jag än dag ska lära, ur ett besparande miljöperspektiv. Genom bild och språk, prosa och referenser försöker jag ta mig igenom den djungel av ekochicca hypermoderna gapande, skrikande marknad, sakta ner och stanna upp. Ett försök att granska och förstå. Transpirera och avmystifiera. Förenkla och avmodernisera. Som Billie Holiday skulle ha sjungit; I´ts easy to live, when your in love. Och jag är kär i livet självt.